Hur länge har du arbetat som pilot?

– Jag har flugit i 20 år.

Hur länge har du arbetat på Kustbevakningen, och hur kom det sig att du sökte dig hit?

– Jag började här hösten 2007. Innan dess var jag yrkesofficer i marinen, så Kustbevakningen kändes som en bra fortsättning på det. Jag sökte till Trafikflyghögskolan, TFHS, för att bli civil pilot och sökte mig sedan hit. Efter hand gick jag också Kustbevakningens grundutbildning.

Vad är det bästa med ditt jobb?

– Det känns som ett privilegium att få flyga och ha det som mitt jobb. Till skillnad från trafikflyget är arbetet här mer varierat och operativt. Vi får vara med och bidra vid både större och mindre händelser.

Vilken är din viktigaste uppgift, och vad driver dig i arbetet?

– En viktig del är att hålla ihop besättningen och skapa en god stämning ombord. Man märker direkt om någon inte mår bra. Att vi fungerar tillsammans är viktigt, inte minst när vi ställs inför krävande situationer.

– Min drivkraft är också att få hjälpa till i samhället och göra bra saker.

Finns det något särskilt minne eller någon typ av uppdrag som har gjort starkt intryck på dig?

– Alla sjöräddningar är speciella, eftersom man aldrig vet hur de kommer att utvecklas. Ofta är det också bråttom. Det är det jag fortfarande fascineras av. Alla i besättningen vet att nu är det allvar, och på en sekund växlar vi från småprat till fullt fokus på uppgiften.

Flygverksamheten har en viktig roll vid sjöräddningsinsatser. Besättningen kan vara först på plats och bidra med en lägesbild som hjälper Kustbevakningen och andra samverkande aktörer att fatta beslut och sätta in rätt resurser.

– Vi är ögonen ute på plats. Ofta är det vi som först kan beskriva situationen för andra delar av vår verksamhet och för samverkande aktörer. Vi kan också ta bilder, kasta ut livflottar och se till att rätt resurser kommer dit de behövs.

För Emelie är kombinationen av operativa uppdrag och möjligheten att göra skillnad det som gör arbetet på Kustbevakningen speciellt.