Polluter pays principle – förorenaren betalar 

Skyldigheten för en fartygsägare att ersätta kostnaderna för miljöräddning efter ett utsläpp av skadliga ämnen bygger på den nationellt och internationellt erkända principen att förorenaren betalar (polluter pays principle). Principen innebär att förorenaren betalar kostnaderna som uppstår i samband med en miljöräddningsinsats.

Fartygsägaren har ett strikt ansvar vid utsläpp

Fartygsägarens ansvar enligt sjölagen (1994:1009) är ett så kallat strikt ansvar. Det innebär att ägaren ska ersätta en oljeskada även om ägaren inte är vållande till skadan. Som oljeskada räknas skada som orsakats av förorening genom olja från ett fartyg.

Det finns även andra internationella regler och EU-direktiv om strikt ansvar för skada efter utsläpp av andra skadliga och farliga ämnen från fartyg.

Vad är det vi söker ersättning för?

Kustbevakningens ersättningskrav omfattar myndighetens insatser och viss beredskap med flyg, fartyg samt kostnader för övrig materiel och för personal. Ersättningsnivåerna beräknas enligt avgiftsförordningen (1992:191) och fastställs i samråd med Ekonomistyrningsverket efter principen om full kostnadstäckning. Beräkningen följer samtidigt också de principer och den praxis som tillämpas internationellt och inom EU. Kustbevakningens ersättningskrav motsvarar statens faktiska kostnader.

Kustbevakningens skyldighet att begära ersättning för statens kostnader (för utlägg av allmänna medel) från en utsläppare eller dennes försäkringsgivare följer av Kustbevakningens regleringsbrev och förordningen (1993:1138) om hantering av statliga fordringar.