Sveriges territorialhav och ekonomiska zon
Sveriges havsområden är indelade i olika maritima zoner med skilda regler för vilka rättigheter och befogenheter Sverige har som kuststat. Här kan du läsa om hur zonerna är indelade, vad som gäller i respektive område och vilket mandat Kustbevakningen har.
Havet delas enligt havsrättskonventionen upp i olika maritima zoner:
- inre vatten
- territorialhav
- angränsande zon
- exklusiv ekonomisk zon
- kontinentalsockel
- det fria havet
De rättigheter och skyldigheter som Sverige som kuststat har i respektive zon regleras i havsrättskonventionen, men generellt kan sägas att ju längre ut från land man kommer ju mindre kan kuststaten bestämma om.
Indelningen har sin grund i Förenta nationernas havsrättskonvention (United Nations Conference on the Law of the Sea, UNCLOS) som trädde i kraft 1994. Konventionen beskriver nationers rättigheter och skyldigheter vid nyttjande av haven, med riktlinjer för miljön och havens naturresurser.
Inre vatten och territorialhav
Inre vatten och territorialhav är kuststatens egna havsområden. Som namnet territorium antyder så innebär det att Sverige kan bestämma det mesta om vad som får göras i områdena och av vem. Sveriges territorialhav utgörs av det vatten som är beläget utanför baslinjen ut till 12 nautiska mil räknat från baslinjen.
Ekonomisk zon och kontinentalsockel
Den ekonomiska zonen kan sträcka sig 200 nautiska mil från baslinjen. I Sverige överlappar den ekonomiska zonen och kontinentalsockeln varandra. Detta havsområde är inte svenskt territorium och Sverige har bara vissa specifika suveräna rättigheter. På ekonomisk zon har Sverige suveräna rättigheter att utforska och utnyttja naturtillgångarna och avseende konstgjorda anläggningar samt för skydd och bevarande av miljön. Suveräna rättigheter betyder att andra stater inte har rätt att göra det som Sverige har suveräna rättigheter till utan Sveriges tillstånd. På kontinentalsockeln har Sverige bara suveräna rättigheter att utforska och utvinna alla tillgångar, men det finns också bestämmelser om anläggningar. I Sverige är frågorna reglerade i lagen och förordningen om kontinentalsockeln samt lagen och förordningen om Sveriges ekonomiska zon.
Sveriges rätt att reglera verksamhet och skydda miljön
Generellt sett har en kuststat stor befogenhet att utfärda lagar för att bland annat förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar från fartyg i den ekonomiska zonen samt avseende forskning på och användandet av naturresurserna som till exempel fiske. Sverige har bland annat regler om att man måste ansöka om tillstånd för marinvetenskaplig forskning. Även på kontinentalsockeln har kuststaten rätt att utfärda lagar gällande undersökningar av kontinentalsockeln.
Andra staters rättigheter till sjöfart och kablar
Samtidigt finns många rättigheter för alla andra stater, exempelvis rätten till sjöfart och överflygning och rätt att lägga ut undervattenskablar och rörledningar. Det finns alltså en rätt för alla stater att lägga ut kabel och rörledningar på en annan stats ekonomiska zon eller kontinentalsockel. Rätten att lägga ut kabel eller rörledningar får bara begränsas av kuststaten om det behövs för att bevaka de exklusiva rättigheter som kuststaten har, det vill säga om det är nödvändigt för att kuststaten ska kunna undersöka kontinentalsockeln eller utnyttja naturtillgångar eller för att skydda miljön.
Kustbevakningens mandat
Kuststaternas rättigheter och därmed kuststatsmyndigheternas befogenheter i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln är komplexa. Varje situation behöver bedömas för sig, men mycket förenklat kan man säga följande om Kustbevakningens mandat.
De flesta svenska lagar gäller inte i den ekonomiska zonen och på kontinentalsockeln och kan därför inte tillämpas av vare sig Kustbevakningen eller någon annan myndighet. Ett undantag är ombord på svenskflaggade fartyg. Där gäller de flesta svenska lagar även när fartygen befinner sig utanför svenskt territorium.
Det innebär att de flesta kontroller som Kustbevakningen kan göra på svenskt territorialhav inte kan genomföras på utländska fartyg i den ekonomiska zonen eller på fria havet.
Kontroller får endast göras inom de specifika områden där Sverige som kuststat har rätt att utfärda lagar. Det handlar huvudsakligen om miljö och fiske, men även om tillsyn över nedlagda rörledningar.
Kustbevakningen har alltså rätt att genomföra fiskekontroller, men inte exempelvis att kontrollera nykterheten hos en fartygsbefälhavare.
Av samma anledning är inte allt som är straffbart om det begås på svenskt territorium också straffbart om det utförs i den ekonomiska zonen. Det måste särskilt anges i lagen att handlingen är straffbar även där. Så är fallet för de flesta fiskebrott och miljöbrott.
En handling kan också vara straffbar i Sverige på grund av någon annan särskild anknytning till Sverige. En sådan anknytning kan exempelvis vara att brottet begås ombord på ett svenskflaggat fartyg eller riktas mot inrättningar som tillkommit med stöd av lag på svensk ekonomisk zon eller kontinentalsockel.
Om ett brott riktas mot Sveriges säkerhet eller ett särskilt skyddat svenskt intresse och är straffbart enligt svensk lag, har Kustbevakningen precis som polisen polisiära befogenheter. Förundersökningen leds dock oftast av åklagare.
