När ett utsläpp av olja sker till sjöss på svenskt vatten eller i de stora svenska insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren ansvarar Kustbevakningen för att begränsa utsläppet och att bekämpa genom att ta upp det ifrån vattnet. 

Vårt uppdrag är att förebygga, upptäcka och bekämpa föroreningar i svenska vatten – och att se till att olja omhändertas så tidigt och effektivt som möjligt för att minimera skadorna.

Vår verksamhet är ständigt i beredskap, och vi samarbetar med andra myndigheter, länder och internationella organisationer för att vara redo att agera om ett utsläpp sker.

Så jobbar Kustbevakningen

När ett utsläpp av olja inträffar är vår första uppgift att snabbt lokalisera och bedöma omfattningen av utsläppet. I många fall sker detta med hjälp av flygövervakning, där vi snabbt kan kartlägga var oljan finns och hur den rör sig.

Därefter inleds bekämpningsarbetet. Det handlar först om att stoppa eller begränsa utsläppskällan, till exempel från ett skadat fartyg, och därefter förhindra att oljan sprider sig vidare. Det görs genom att sätta ut länsor runt oljan för att hålla den inom ett kontrollerat område.

När oljan har avgränsats påbörjas upptaget. Det är viktigt att arbetet inleds så tidigt som möjligt, då oljan fortfarande är flytande och relativt lätt att hantera. Ju längre tid som går, desto svårare blir det att samla upp oljan, särskilt om den emulgerar, sjunker eller når land.

Oljan som tas upp förvaras tillfälligt ombord på våra miljöskyddsfartyg, innan den transporteras till land. Där tas den om hand på särskilda anläggningar där den vanligtvis destrueras.

Vid mycket stora utsläpp eller komplicerade händelser kan vi snabbt begära stöd från andra länder genom våra internationella samarbeten.

Flera faktorer påverkar möjligheten att bekämpa ett utsläpp

Olja som kommer i kontakt med luft och vatten kan genomgå en rad olika processer som förändrar egenskapen hos oljan.

En egenskap som påverkar hanteringen av olja är viskositeten, det vill säga oljans tröghet. Den är varierar för olika typer av oljor och påverkas av till exempel av vatten- och lufttemperatur. En lägre temperatur ger högre viskositet och en tjockare yta, medan en högre temperatur ger en lägre viskositet och ett tunnare skikt. När oljan blir trögare, blir och hanteringen vid bekämpning svårare. En lägre temperatur kan också göra att oljan sjunker ner under vattenytan eller fryser fast i isblock. 

Oljan kan sprida sig med strömmar, sönderdelas eller fastna på sediment som sedan sjunker till botten. Beroende på vad det är för typ av olja kan den också delvis blanda sig i vatten och bilda en emulsion vilket försvårar bekämpningsarbetet ytterligare. 

När olja sprids i vattnet kan den snabbt täcka stora områden. Även om oljan med tiden bryts ned av sol, vind och mikroorganismer, kan processen ta mycket lång tid, särskilt i kalla hav eller skyddade områden med låg omsättning. Oljor med låg densitet, till exempel diesel kan lätt sprida ut sig på stora områden men avdunstar fort. 

Även om det är problematiskt att hantera ett oljeutsläpp till havs, så är det ännu svårare att bekämpa när det nått land. Det är därför av största vikt att sanera ett utsläpp så snabbt som möjligt. 

Vinterförhållanden: En särskild utmaning

Under vinterhalvåret ställs helt andra krav. Låg temperatur påverkar inte både oljans egenskaper och våra möjligheter att arbeta effektivt. När is bildas kan oljan kapslas in och bli svår att upptäcka. Väderförhållanden försvårar och begränsar våra möjligheter att använda oss av normal utrustning så som till exempel länsor.

I dessa situationer krävs andra alternativa metoder. Kustbevakningen har tillgång till isgående fartyg, infraröda sensorer och annan specialutrustning för att lokalisera och ta upp olja under isen. Vår långa erfarenhet av att arbeta i nordliga farvatten gör att vi har kunskap och kapacitet att hantera utsläpp även under svåra vinterförhållanden.

FAQ