Fiskerikontroll i praktiken kräver tätt samarbete både internt och externt

Ett komplext uppdrag

Mikael Wedin är handläggare på operativa avdelningen på Kustbevakningen och har fisket som sitt största ansvarsområde. Han beskriver sig som en länk mellan patruller till sjöss, andra myndigheter och kollegor på metodutvecklingsavdelningen. För honom är det tydligt hur snabbt förutsättningarna kan förändras.

– Regelverken ändras många gånger per år. Då måste vi alla hänga med och snabbt anpassa oss, säger han.

Bakgrunden är att fisket styrs av både nationella lagar och EU:s gemensamma fiskeripolitik. Havs- och vattenmyndigheten (HaV) har det övergripande ansvaret för fiskerikontrollen i Sverige och tar tillsammans med Kustbevakningen fram en årlig tillsynsplan. HaV ansvarar för landningskontrollerna i hamn, medan Kustbevakningen har ansvaret till sjöss.

Magnus Bergman, enhetschef på metodutvecklingsavdelningen på Kustbevakningen, ser samarbetet med HaV som en av nycklarna i fiskeriarbetet.

– Vi har bra kontakt med handläggarna på Havs- och vattenmyndigheten. Det gör att vi kan reda ut frågor snabbt, och det är ett stöd i vardagen, säger han.

Tätt samarbete inom EU

Även på EU-nivå är samarbetet tätt. Genom Joint Deployment Plans (JDP) deltar svenska kustbevakare i gemensamma kontroller under ledning av Europeiska fiskerikontrollbyrån, EFCA. På så sätt bidrar Sverige till att de gemensamma reglerna efterlevs, både i våra egna och i andra länders vatten.

Kontrollerna till havs kräver därför både juridisk förståelse och praktisk kunskap. Patrullerna måste kunna agera i stunden och samtidigt luta sig mot en gemensam metodik. Det är därför korta vägar mellan kontor och fartyg är avgörande – osäkerhet ska kunna redas ut direkt, annars stannar arbetet upp.

Så får vi det att fungera

På Kustbevakningens metodutvecklingsavdelning finns Andreas Jönsson, verksamhetsutvecklare. Han har arbetat med fiskefrågor i nästan hela sitt yrkesliv och ansvarar för riktlinjer, metodik och systemstöd. Dessutom undervisar han på fiskeblocket på Kustbevakningens grundutbildning – ett av de mer krävande momenten för nya kustbevakare.

– Lagstiftningen är snårig och kräver både juridisk och praktisk förståelse. Det går inte heller att ta fram riktlinjer eller stödsystem utan input från dem som är arbetar ute på linjen. Utan en god samverkan med dem blir det inga bra styrdokument och system, säger han.

Att fisket har en egen specialistgrupp beror just på komplexiteten. Yrkesfisket omfattas av omfattande EU-regler och kan innebära bordningar långt ute till havs. Samtidigt ingår kontroll av fritidsfisket i patrullernas vardag. För Andreas är det tydligt att erfarenhet och långvariga relationer skapar trygghet.

– Många av oss har jobbat tillsammans i decennier, vilket gör att diskussioner kan föras öppet och lösningar hittas snabbt.

Expertgrupp ger stöd och delar kunskap

Stödet finns också i vardagen genom exempelvis fiskehandläggare, fiskeresursgruppen och fiskekunniga kollegor på både den egna kuststationen och ledningscentralen. Tillsammans med metodutvecklingsavdelningen utgör de ett viktigt specialiststöd, där deras samlade erfarenhet och kunskap bidrar till att underlätta och stärka arbetet för kustbevakare i tjänst.

Fiskeresursgruppen – tolv kustbevakare runt om i landet – fungerar som extra experter och bollplank. De kan följa med på patruller, avdramatisera svåra moment och sprida kunskap. En av dem som är med i fiskeresursgruppen är Nina Barne, kustbevakare i Göteborg.

– Fiskekontroller är komplexa och kan kännas utmanande, särskilt för den som inte gör dem så ofta. Vi finns där som stöd och följer gärna med ut på patrull för att underlätta i praktiken, berättar hon.

Kunskapen delas också genom gemensamma workshops och i en chattgrupp på Signal för fiskeresursgruppen, där frågor kan ställas och besvaras direkt.

Engagemanget som håller ihop

Bakom fiskeriarbetet finns också ett starkt personligt engagemang. Mikael Wedin beskriver hur det genomsyrar organisationen.

– Jag har aldrig jobbat på en arbetsplats där viljan att bidra har varit så stor, oavsett område.

För Nina Barne är drivkraften också personlig.

– Jag vill att mina barnbarn en dag ska kunna fiska makrill och krabba. Att få bidra till det är både kul och meningsfullt.

Framåt blir frågan om fiskekontroller ännu viktigare. EU:s nya reviderade kontrollförordning, som beslutades 2023, innebär fler och mer detaljerade regler som successivt ska införas fram till 2030. Erfarenheten, expertstödet och det starka engagemanget som finns i organisationen gör att Kustbevakningen står redo att hantera en allt mer komplex lagstiftning.

Fakta: Fiskerikontroll

• Ansvar: Kustbevakningen ansvarar för fiskerikontrollen till sjöss. Havs- och vattenmyndigheten har det övergripande ansvaret nationellt.
• Syfte: Att förhindra olagligt fiske och värna långsiktigt hållbara fisk- och skaldjursbestånd.
• Metoder: Övervakning och inspektioner med fartyg och flyg. Kontroller av redskap, fångster, loggböcker, fredningsområden med mera.
• Planering: Styrs av en nationell tillsynsplan som tas fram tillsammans med Havs- och vattenmyndigheten.
• Internationellt: Kontroller inom EU:s gemensamma fiskeripolitik, bland annat Joint Deployment Plans (JDP), i samverkan med Europeiska fiskerikontrollbyrån (EFCA).

Framgångsfaktorer i fiskeriarbetet

• Korta vägar: Frågor reds ut snabbt mellan patrull, handläggare och metodutveckling.
• Specialiststöd: Fiskeresursgruppen ger trygghet och stöd i vardagen.
• Erfarenhet: Många har arbetat länge tillsammans och byggt en gemensam grund.
• Engagemang: Viljan att bidra gör att arbetet fungerar, trots komplexa regler.