Miljöräddning till sjöss

KBV 048 tar upp olja

Kustbevakningen har ständig beredskap för att bekämpa oljeutsläpp. Foto: Nina Barne

Utsläpp av olja eller andra skadliga ämnen utgör ett allvarligt hot mot den marina miljön. Kustbevakningen har huvudansvar för miljöräddning till sjöss och arbetar för att skadorna vid utsläpp av olja eller andra farliga ämnen ska minimeras så att naturen kan skyddas så långt det är möjligt. Vi är ständigt i beredskap med miljöskyddsfartyg och flygplan för havsövervakning.

Ett oljeutsläpp på svenskt vatten involverar flera olika aktörer. När ett utsläpp av olja sker till havs eller i de stora svenska insjöarna Vänern, Vättern och Mälaren ansvarar Kustbevakningen för att ta upp och ta hand om oljan. Når oljan land, eller om ett utsläpp sker i vatten inom kommunalt ansvarsområde, till exempel vattendrag eller i hamnar, ansvarar kommunal räddningstjänst för miljöräddningen. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) är ett stöd för kommunerna i den övergripande samordningen av oljeskyddet på land.

Havet är allas gemensamma angelägenhet och utsläpp av skadliga ämnen känner inte av några nationsgränser. Kustbevakningens ansvar omfattar även Sveriges åtaganden i internationella miljöräddningssamarbeten till sjöss. Det finns idag ett omfattande internationellt samarbete mellan Östersjöländerna inom Helsingforskommissionen, HELCOM, mellan Nordsjöländerna inom Bonnavtalet, mellan de nordiska länderna inom Köpenhamnsavtalet och i EU genom Europeiska sjösäkerhetsbyrån, EMSA. Inom ramen för dessa avtal hålls regelbundna möten och övningar där länderna tillsammans utvecklar förmågan till samarbete vid miljöolyckor till havs.

Insatsförmåga miljöräddning

Vid vilken given tidpunkt som helst på dygnet befinner sig runt 2 000 fartyg i Östersjön. En viktig faktor att beakta när det gäller beredskapen för miljöräddningstjänst är den ökande sjötrafiken och då särskilt den tunga fartygstrafiken. Det medför en ökad risk för olyckor som grundstötningar och kollisioner som kan få allvarliga konsekvenser för havsmiljön och för de boende i skärgården. På Västkusten förekommer ofta oljelaster på uppemot 250 000 ton och i Östersjön gäller ungefär halva denna storlek. En enda tank i en större oljetanker kan innehålla 10 000–20 000 ton olja eller oljeprodukter.

Kustbevakningen arbetar löpande med hot- och riskbildsbedömningar kopplade till miljöräddningsuppdraget. Utöver det myndighetsinterna arbetet baserar sig bedömningarna på HELCOM Brisk och rapporten Riskbild för oljeolyckor till sjöss som tas fram av Nationell samverkansgrupp för oljeskadeskydd (NSO). Rapporten uppdateras med ett par års intervall.

Sverige grundar sin insatsförmåga i miljöräddning till sjöss på att högst två tankar i ett 150 000 tons fartyg skadas och att upp till 20 000 ton olja kommer ut. Kustbevakningens miljöräddning är därför dimensionerad för att ta upp 10 000 ton olja till havs, och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tillsammans med kommunal räddningstjänst är dimensionerade att ta upp 10 000 ton i strandzonen. Detta ska ske utan att större belastning sker på miljön eller på livet längs kusten, fiske, friluftsliv och industri. En snabb insats med rätt resurser är avgörande för att lyckas med miljöräddning till sjöss.

Så jobbar vi

Utsläpp av olja i våra vatten kan orsaka allvarliga skador på miljön. Växt- och djurliv kan skadas, stränder kletas ned och bottnar förstöras. Oljeutsläppen får också sociala och ekonomiska konsekvenser för dem som drabbas. Det är därför viktigt att vidta åtgärder för att förebygga oljeutsläppen från fartyg. Om ett utsläpp ändå inträffar måste det finnas möjligheter att snabbt ta hand om oljan så att skadorna blir så små som möjligt.

Vid ett utsläpp till sjöss jobbar Kustbevakningen för att stoppa läckaget av olja och andra farliga ämnen. Vi ska också förhindra att utsläppet sprider sig och ta upp så mycket som möjligt ur vattnet innan det når land.

Olja kan spridas fort i vatten och det är därför viktigt att komma igång med arbetet att rädda miljön så snabbt det går. Det bästa är om det går att ta upp oljan redan till sjöss. Det är både dyrare och svårare att hantera olja vid stranden och när den kommit upp på land. Olja som finns kvar i vattnet eller på land kommer så småningom att försvinna, men det kan ta lång tid. Därför är det också viktigt att hjälpa naturen att ta upp oljan, särskilt om det är mycket olja och den hotar känsliga områden.

För att hindra att oljan breder ut sig lägger Kustbevakningen bland annat ut länsor som ska hålla oljan inom ett avgränsat område. För att ta upp oljan ur vattnet använder vi olika verktyg, till exempel borstar, pumpar och skopor. Efter att vi tagit upp olja ur vattnet förvaras den först ombord på vårt fartyg. Sedan tas den iland och lämnas till särskilda anläggningar där den oftast förstörs.