Krisberedskap och totalförsvar

Kustbevakningen är en del av samhällets krisberedskap i den maritima miljön. Vi är också en bevakningsansvarig myndighet med särskilt ansvar inför och vid höjd beredskap. Det innebär att vi måste planera för och skapa en god förmåga att hantera vårt uppdrag, förebygga sårbarheter och motstå identifierade hot och risker. Det ska vi göra i händelse av en samhällsstörning i fredstid, vid höjd beredskap och ytterst i krig.

Totalförsvaret består av militärt försvar och civilt försvar och omfattar all verksamhet som behövs för att förbereda Sverige för krig. Totalförsvaret ska kunna möta alla de hot som kan uppstå mot Sverige och ska även bidra till att hantera och förebygga kriser i omvärlden. Det ska också försvara Sverige mot väpnat angrepp, skydda civilbefolkningen och se till att de viktigaste samhällsfunktionerna fungerar vid ett väpnat angrepp eller krig.

Om beredskapen höjs

Vid höjd beredskap får Kustbevakningen förändrade ansvarsförhållanden och ska ha förmåga och en planering för att ge stöd till det militära försvaret. Det regleras i förordningen (1982:314) om utnyttjande av Kustbevakningen inom Försvarsmakten, utnyttjandeförordningen. Vid höjd beredskap och krig ska personal och materiel från Kustbevakningen användas inom Försvarsmakten för övervakning, transporter och andra uppgifter enligt överenskommelse mellan myndigheterna.

Mervärde för samhället

Genom att stärka vår förmåga att utföra uppdragen inom såväl räddningstjänst, sjöövervakning som krisberedskap, skapar vi mervärde för samhället som stärker Sveriges krisberedskap och totalförsvar.

Detta gäller i alla lägen på hotskalan: i fredstid, vid fredstida krissituationer, i ett gråzonsläge och vid höjd beredskap. Begreppet gråzon brukar beskrivas som tillståndet mellan fred och krig där stater och andra aktörer försöker att påverka ett lands intressen, handlingsfrihet och förmåga utan att ett väpnat angrepp sker.