Myndighetssamarbete stärker skyddet av kulturarvet under ytan

Det är torpedkryssaren Claes Uggla samt ångsluparna Verdandi och Kungsgården som ska undersökas. Syftet är att dokumentera vraken och ta fram vård- och skyddsplaner som ska bidra till långsiktigt bevarande av ett viktigt maritimt kulturarv.

– Det här är vrak med mycket höga kulturhistoriska värden. Tillsammans berättar de om både svensk maritim historia och den snabba industrialisering som förändrade Ådalen och Norrlandskusten under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, säger Mikael Fredholm, marinarkeolog vid museet Vrak.

– Kustbevakningen bistår med båt och dykgrupp och ser fram mot att göra sin del av dykningarna ledda av Vrak. Att samverka inom dykeriet med museet Vrak och polisen är viktigt för att effektivt utnyttja statens resurser på ett bra sätt. Men även viktigt för att öka kunskapen om de skyddsvärda vrak som vi övervakar längs Sveriges kust, säger Patrik Ågren som är en av Kustbevakningens räddningsdykare i Härnösand.

Samarbeten under ytan

Men arbetet handlar också om något större – att utveckla samarbeten mellan myndigheter för att bättre kunna skydda kulturarv under ytan.

– Ingen aktör kan ensam skydda kulturarvet på havsbotten. Genom att arbeta tillsammans med bland annat Kustbevakningen och polisen kan vi dela kunskap, resurser och kompetens. Det gör att vi både kan dokumentera och övervaka vraken på ett helt annat sätt än tidigare, säger Mikael Fredholm på museet Vrak.

– De senaste årens samverkan har lett till att Kustbevakningen, Polismyndigheten och Försvarsmakten kan dyka och dykledas i varandras dykgrupper. Det ökar även tillgängligheten av dykare vid räddningsinsatser eller andra uppdrag till sjöss förutom övervakning, säger Patrik Ågren på Kustbevakningen.

På Östersjöns botten finns uppskattningsvis hundratusen vrak och andra historiska lämningar. Många hotas av plundring, miljöpåverkan och bristande kunskap om vad som faktiskt finns under ytan. Samarbetet mellan marinarkeologerna på Vrak och andra myndigheter har därför blivit en allt viktigare del av arbetet med att skydda kulturarvet.

Varje aktör bidrar med olika resurser och expertis. Det kan handla om fartyg, dykare, flygövervakning, dokumentation eller teknisk utrustning för att skapa 3D-modeller av vraken.

– När vi arbetar tillsammans får vi bättre beredskap och större möjlighet att upptäcka skador eller misstänkta kulturarvsbrott i tid. Samtidigt ökar kunskapen om kulturarvet även hos andra myndigheter, säger Mikael Fredholm.

Under undersökningarna kommer marinarkeologerna att genomföra systematisk dokumentation av vraken genom foto, fyndplaner och 3D-modeller. Materialet blir en del av de vård- och skyddsplaner som tas fram för att följa vrakens skick över tid och stärka skyddet av kulturmiljöerna.

Fakta om vraken i Ångermanälven och vid Ulvön

Torpedkryssaren Claes Uggla strandade söder om Ulvöarna sommaren 1917 under en militärövning. Efter flera misslyckade bärgningsförsök bröts fartyget itu och sjönk. Claes Uggla var ett av den svenska flottans mest avancerade fartyg vid sekelskiftet 1900 och tillhörde de första örlogsfartygen med trådlös radio.

Vraket är idag den enda bevarade svenska torpedkryssaren och saknar motsvarighet internationellt. Det gör lämningen unik.

I Ångermanälven undersöks även vraken efter ångsluparna Verdandi och Kungsgården, som båda sjönk i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet.

Verdandi förliste 1904 efter en kollision med ångaren Noraström. Fyra personer räddades medan maskinisten omkom. Kungsgården sjönk år 1876 efter att ha kolliderat med ångaren Castor, där samtliga ombord klarade sig. Kungsgården är särskilt intressant ur ett marinarkeologiskt perspektiv eftersom den är ett så kallat kompositbygge med järnspant och träskrov – en konstruktionsmetod som användes under en relativt kort period. Vraket är en av Sveriges bäst bevarade ångslupar från 1800-talet.