Köpenhamnsavtalet

Genom Köpenhamnsavtalet förbinder sig de nordiska länderna att samverka med varandra för att skydda havsmiljön när den är hotad - oavsett vilket av länderna som hotet berör. Avtalet gäller inre vatten, territorialhav och andra vattenområden innanför respektive fiskegräns, kontinentalsockel och ekonomiska zongräns. För att genomföra övervakning till sjöss har länderna fartyg, flyg och satelliter till sitt förfogande.

Direktkontakt

Samarbetet inom Köpenhamnsavtalet omfattar övervakning, undersökning, rapportering, säkring av bevismaterial, bekämpning och allmänt informationsutbyte. Ett viktigt inslag är direktkontakten mellan ländernas behöriga myndigheter. Man informerar varandra om hur beredskapen är organiserad och vem som svarar för olika insatser, utbyter erfarenheter,  vidarebefordrar övervakningsresultat och information om den tekniska utvecklingen.

Samarbetet präglas av att kontakterna mellan länderna hålls på de nordiska språken danska, norska och svenska. Hos Nordiska ministerrådet kan Köpenhamnsavtalet söka medel för att genomföra till exempel seminarier, workshops och utbildningar. 

Flera nivåer

Informationsutbytet mellan de nordiska länderna sker på alla nivåer, på plenummöten, i arbetsgrupper och på regionala övningar. Plenum, där samtliga nordiska länder är representerade, är beslutande och har till sitt förfogande en arbetsgrupp och en sekreterare. Delegaterna kommer från departement och myndigheter som ansvarar för bekämpning av olja och andra skadliga ämnen till sjöss i respektive land.