Det unika med kustbevakningsyrket – tre återvändare berättar

Kustbevakningen har lägst personalomsättning av de svenska statliga myndigheterna. Det betyder inte att anställda på Kustbevakningen inte byter jobb, den interna rörligheten är stor. Men få lämnar myndigheten.

Nästan två tredjedelar av de anställda arbetar inom den operativa kärnverksamheten och för de tjänsterna krävs en särskild utbildning, ofta kompletterad med vidareutbildningar och specialistkurser. Den unika utbildningen gör det kanske svårt att byta arbetsgivare?

Tre kustbevakare som valt att lämna Kustbevakningen för helt andra tjänster återvände till myndigheten i höstas: Gunnar som arbetat i fastighetsbranschen i sju år, Martin som varit brandman i fyra år och Anna-Lena som varit chef på miljöenheten på en länsstyrelse i två år. Att få de andra tjänsterna var lätt för dem alla. Vägen tillbaka? Svårare. Men sedan förra året finns en ny formell väg för de kustbevakare som vill återvända.

– Efter tre år som brandman ringde jag min gamla chef på Kustbevakningen och bad att få komma tillbaka, men det var inte så enkelt, säger Martin.

Ett år senare fanns formalian på plats och en utlysning gjordes för kustbevakare som ville återvända.

Martin saknade naturupplevelserna

Martin började på Kustbevakningen i tjugoårsåldern och har präglats av yrkeslivet som kustbevakare, vilket även hans fru är. Båda pendlade mellan bostaden utanför Falun och kuststationen i Gävle. Han såg sig om efter en annan tjänst när de hade små barn, någon behövde jobba närmare hemmet och Martin såg möjligheten att få större anknytning till sin hemkommun Falun.

– Det var väldigt enkelt att ta ett nytt jobb, jag såg att räddningstjänsten hemma i Falun sökte folk och slängde in en ansökan. Eftersom jag var räddningsdykare i Kustbevakningen likställdes det med vad en brandman kan göra så jag behövde bara komplettera med den lokala utbildningen på räddningstjänsten, berättar Martin.

Martin trivdes jättebra som brandman och med kollegorna på räddningstjänsten, uppgifterna de utförde tillsammans skapade speciella relationer. Ändå saknade han livet som kustbevakare. Hade han gjort sitt livs största misstag?

– Kustbevakningen erbjuder ett varierande och spännande jobb. Man vet ju inte riktigt var man hamnar längs kusten under en patrull. Arbetet inkluderar allt från det fiskala till det praktiska i miljöräddning. Och dykningen framför allt, säger Martin.

Gunnar trivs med skiftarbetet

Efter femton år på Kustbevakningen ville Gunnar vidareutvecklas och läste en utbildning till energispecialist på halvtid.

– Kursledaren erbjöd mig en anställning på en liten konsultfirma. Varför inte testa? tänkte jag, säger Gunnar, som arbetade som energiexpert där i flera år innan han bytte till att bli teknisk fastighetsförvaltare som han också stortrivdes med.

Men när tillfället att komma tillbaka till Kustbevakningen uppstod tog han chansen.

– Jag trivs väldigt bra med att vara på sjön och att jobba med människor. Sedan funkar det bra för mig att jobba skift, helgerna är väldigt korta på ett vanligt jobb. Jag kan inte peka på en specifik anledning, jag har saknat mitt jobb helt enkelt, det är helheten, förklarar han varför han sökt sig tillbaka.

Anna-Lena har nytta av sin chefserfarenhet

Anna-Lena hade arbetat i sjutton år på Kustbevakningen när hon slutade och började som chef för en miljöenhet på länsstyrelsen.

– Jag tyckte att jag befann mig i vår lilla kustbevakningsbubbla och visste inte riktigt om något annat jobb så jag ville testa något annat, berättar Anna-Lena.

Men bytet av jobb blev som en skilsmässa där hon inte ville lämna ifrån sig ringen. När möjligheten att återvända kom bestämde hon sig för att komma tillbaka, med chefserfarenhet från länsstyrelsen i bagaget som hon har stor nytta av. Sedan hon kom tillbaka har hon ett vikariat som kuststationschef i Vaxholm.

– Kustbevakningen spelar en viktig roll som bevakar Sveriges kust, inte minst sett till det förhöjda hot som råder nu. Och vår gemenskap hittar man inte på så många ställen. Oavsett om jag går på en av våra båtar i Strömstad eller Luleå så bryr sig kollegorna om varandra på riktigt, säger hon.

Ny kustbevakningslag att lära sig

Både Gunnar och Martin var maskinister när de slutade, men nu är de tillbaka i vanlig tjänst som kustuppsyningsmän.

– Jag tillåter mig att inte vara expert, det får ta sin tid att komma igen med det jag tappat. Man är ny på jobbet fast man varit här i tretton år tidigare, kommenterar Martin. Det är kul!

Ju längre tid som gått, desto mer kompletteringar krävs för att återfå sina behörigheter. Lättast var det för Anna-Lena, som bara varit borta i två år. 2019 trädde kustbevakningslagen i kraft som bestämmer vilka uppgifter och vilken rätt en kustbevakningstjänsteman har. Både Gunnar och Martin behövde komplettera med en kurs i den lagen som de läste tillsammans med aspiranterna i Karlskrona.

– Jag har också lagt mycket tid på egna studier, många föreskrifter och interna styrdokument har tillkommit sedan jag slutade, berättar Gunnar, som framhåller att det har skett en positiv utveckling på Kustbevakningen.

– Vi har också fått bättre utrustning och kläder. Jag ser ett klart lyft under de åren jag varit borta, avslutar Gunnar.

Fakta:

Enligt tidningen Publiks sammanställning hade statliga myndigheter en genomsnittlig personalomsättning under 2022 på 11,9%. Högst personalomsättning hade Tillväxtverket med 25,4% medan Kustbevakningen hade lägst med 3,7%.

Kustbevakningslagen från 2019 innehåller bland annat Kustbevakningens rättsliga befogenheter att inleda förundersökning och bedriva brottsutredning i flera brott kopplade till den maritima miljön.