Tillbakablick – Branden på Stena Scandica 2022 med anledning av 112-priset 2023

Maria Andersson och Björn Svensson, foto: Kustbevakningen

En passagerarfärja brinner utanför Gotlands kust. När larmet ifrån ledningscentralen kommer till KBV 313 finns inget annat än att sätta allt åt sidan och med full fart anta uppdraget.

- I början visste vi inte hur många som var ombord, eller hur illa det var. Hur ska vi få upp folk ur vattnet? Estonia kommer ju upp i tanken såklart, berättar Maria Andersson, en av fyra i besättningen den dagen.

Det är den 29 augusti 2022, en blåsig sensommardag. KBV 313 ligger för besättningsbyte i Oxelösund. Lunchen som var beställd blev aldrig hämtad. Istället väntade en utmaning de sent kommer att glömma.

- Det blåste 20 m/s och våghöjden var över 3 meter. Min dator ligger framme och den kastades i backen kommer jag ihåg. Vi fick sjön ifrån sidan och hade full gas hela tiden, berättar Björn Svensson, befälhavare ombord.

- Det var stark vind ifrån babord. Vågor sköljde över däck. De kasten är inte att leka med, vid toppen av vågen undrar man om det finns någon botten. Och man hoppas att båten ska hålla, minns Maria.

"Det hade riskerat både våran båt och våra liv"

Väl framme väntar en passagerarfärja i nöd – Stena Scandica på väg mot Lettland. En lastbil brinner på däck fyra och fartyget driver utan kontroll mot gotländska Fårö. Under resans gång hade de fått några få uppdateringar om läget.

- Vi trodde att vi skulle vara först på plats, men två SRSS-båtar hade hunnit före. Vi fick några uppdateringar på VHF:en, och lite på Rakel ifrån flyget. Men vi tappade täckningen, berättar Björn.

Inledningsvis var arbetshypotesen att passagerarna skulle evakueras med livbåtar. Sedan togs beslutet att satsa på vinschning ifrån helikoptrar.

- Det var väldigt tuffa förhållanden. Stena Scandica hade försökt ankra utan att lyckas och hade 100 meter ankarkätting ute. Det guppade rejält. Om de hade bestämt sig för att sätta i livbåtarna så hade vi inte kunnat hjälpa till. Det gick för hög sjö.

Tanken inledningsvis var också att KBV 313 skulle koppla färjan.

- Det hade riskerat både våran båt och våra liv. Ett fartyg som är över 200 meter långt, högt över ytan och det blåser storm. Men självklart övervägde vi det, men vi visste också att en bogserbåt var på väg – men vad händer om den inte hinner fram? Fartyget drev ju.

Visst är det ditt beslut som befälhavare?

- Ja, men vi tog det beslutet gemensamt att vi kopplar inte.

Motorerna gick igång

Ni som kan historien vet att det hela slutade lyckligt. Lastbilen som brann ombord hade spridit sig till en huvudkabel, och därför försvann all el mellan bryggan och maskin. Men det lyckades de efter mycket om och men koppla förbi och tillslut kunde de gå för egen maskin upp till Nynäshamn.

Då var klockan kvart i tio på kvällen och det började skymma. KBV 313 styrde mot Fårösund för välbehövlig vila. På vägen in mot Fårö möttes de av en kaj full av blåljus och räddningsmateriel. En bild som finns kvar i minnet hos Maria.

- Att se samhällets resurser samlade på det sättet är mäktigt, konstaterar hon.

Klockan hann bli närmare halv tolv innan de var förtöjda i hamn.

- Jag tar med mig att man är väldigt liten när något sådant här händer, överresan i 30 knop slet hårt på oss alla, vi mådde riktigt illa. Kroppen får lida vid sådana här tillfällen, säger Björn.

- Såhär i efterhand så kanske vi skulle gått mot Fårö direkt och lagt oss i lä vid land, men det gick inte att veta då, kommenterar Maria.

”Att ge upp för att det var obekvämt var inget alternativ”

Det var ingen styrd debreifing som besättningen deltog i, men väl i hamn unnade de sig samtal över en kopp te. Björn lyfter dialogen som viktig, både under själva händelsen men också efter.

- Vi måste våga säga vad vi tycker och tänker ombord – alla ska vara med och tänka och påverka situationen, även om det är jag som är befälhavare som är ytterst ansvarig.

Mest stolta är de över att de var snabbt på plats, och höll ut i de svåra förhållandena. Och samarbetet, både ombord på den egna båten, men också med övriga instanser.

- Vi kämpade in i det sista. Nu har man ett helt annat förtroende för båten, otroligt att den höll. Att ge upp för att det var obekvämt var aldrig något alternativ. Maslow fick vika hädan – vi hade inte ätit sedan frukost, säger Björn.

Maria fyller i:

- Samarbetet tar jag med mig. SRSS insats – att de som ideell organisation kunde axla uppdraget som OSC och leverera på den nivån är imponerande. När vi träffade dem på kajen i Fårösund vittnade flera om att de aldrig hade varit med om något värre. Jag skriver under på det alla dagar i veckan. Vi peppade varann och kämpade på. Det var häftigt att vara med om.

- En lärdom är också att ibland inventera sina spypåsar, så att de är hela, avslutar hon och ler. 

För sina insatser i samband med fartygsbranden tilldelades Kustbevakningen tillsammans med en rad andra involverade aktörer, 112-priset 2023. Här kan du ta del av en film ifrån SOS-alarm om insatsen i stort: 
Film om insatsen och priset på Youtube

Fakta om insatsen och om 112-priset 2023

  • Från Kustbevakningen deltog flera enheter, flyget var först på plats med KBV 50X, KBV 031 gav sig av från Stockholmsområdet.
  • Räddningsinsatsen leddes av JRCC, Sjöfartsverket. SSRS deltog, tillsammans med Kustbevakningen, lots och helikoptrar samt MIRG. Gotlandsfärjan Visby fanns hela tiden i närheten av haveristen.
  • Iland förbereddes Kustbevakningens miljömateriel som mobiliserades från Slite till Fårösund.
  • Polis och räddningstjänst aktiverades.
  • Situationen räddades när besättningen på Stena Scandica lyckades koppla på strömmen. Då var det mindre än timme tills fartyget skulle ha gått på land på Fårö.
  • 112-priset 2023 tilldelades Kustbevakningen, Sjöfartsverket, Sjöräddningssällskapet, Storstockholms brandförsvar, Räddningstjänsten Östra Blekinge och Stena Scandica för sina insatser i samband med fartygsbranden i augusti 2022. Framförallt för den framgångsrika samverkan som hade stor påverkan för insatsens lyckade utgång.

Ändrad 4 april 2023 11:49