U 137 väcker starka minnen efter 40 år

För Sveriges del var det kalla kriget aldrig så påtagligt som i oktober 1981. Många av oss kommer fortfarande tydligt ihåg de overkliga bilderna som kablades ut över världen: en 76 meter lång sovjetisk ubåt låg på grund i Gåsefjärden utanför Karlskrona.

Ubåten upptäcktes på morgonen den 28 oktober av fiskaren Bertil Sturkman som var ute för att vittja sina nät. Med hjälp av en granne kontaktade han regementet i Karlskrona som efter viss tvekan skickade ut vedettbåten Smyge. Ingen trodde på att en okänd ubåt låg på grund i Gåsefjärden. Men några timmar senare var det svenska försvaret framme och såg med egna ögon ubåten med den sovjetiska örlogsflaggan i tornet.

Förtöjning längs med ubåten

Olle Månsson arbetade då på Kustbevakningens kuststation i Simrishamn, som på den tiden var en del av Tullverket. Han var besättningsman på TV 103 och en av de kustbevakare som kom att delta under nästan hela det tio dagar långa händelseförloppet. När TV 103 kom fram rådde redan stor militär aktivitet i området, på den intilliggande ön fanns bland annat artilleri och jägarförband. Kommendörkaptenen på Smyge, Karl Andersson, hade också redan varit ombord på ubåten och inlett de första förhandlingarna med båtens ledning.

– Det fanns både en vanlig befälhavare ombord på ubåten och en politruk, en form av politisk befälhavare, berättar Olle Månsson. Det var vanligt även på ryska handelsfartyg på den tiden, en uppgift var väl att se till att inte besättningen lämnade skeppet när de låg till kaj.

– Ubåten ville inte ha militära fartyg längs sin fartygssida, men vi från Kustbevakningen kunde ligga där som ett mellanläge, fortsätter Olle Månsson. Så vi förtöjde intill ubåtens långsida.

Kalasjnikovs och kärnvapen

Under de kommande dagarna fördes diplomatiska samtal mellan Sverige och Sovjetunionen om tillstånd att förhöra befälhavarna och hur båten skulle bärgas. Samtidigt blev situationen hotfull för de som arbetade på plats när ubåtsbesättningen upptäckte att experter från Försvarets forskningsanstalt (FOA) undersökte om det fanns kärnvapen ombord. Ryssarna hotade med sina automatvapen. Men då hade FOA:s instrument redan gett utslag och de fortsatte därför undersökningarna i största hemlighet från TV 103. På kvällen den 31 oktober meddelades regeringen att det med stor sannolikhet fanns uran ombord.

Hur kändes det att vara mitt i händelsernas centrum?

– Personligen var jag aldrig rädd, men det var en konstant spänning, berättar Olle Månsson. Vi fick besök från militärer som varnade för att vi skulle bli tagna gisslan, men det oroade oss inte särskilt mycket. Även om vi skulle blivit gisslan kunde de inte ta oss därifrån.

Olle Månsson har också starka minnen av avslutningen som blev oerhört dramatisk. Det blåste upp rejält och u-båtsbesättningen sände upp nödraketer. Svensk militär drog till slut loss ubåten och fredagen den 6 november lämnade den svenska vatten, omringad av svenska örlogsfartyg.

---

Besättningsmannen som tappade sin mössa

En annan anekdot från U 137-incidenten kommer från Svante Skölderud, som tjänstgjorde ombord på TV 012 och fångade upp en båtmössa från en rysk besättningsman:

– Det var den ryske örlogsmannen på vakt med en kalasjnikov på U 137:s fördäck som tappade den i vattnet när TV 012 skulle förtöja intill U 137. Han skulle ta emot en tross. Jag plockade upp mössan ur vattnet med en båtshake (Sam Bigelius körde vår lilla däcksbåt) och med teckenspråk fick jag tillåtelse av örlogsmannen att behålla den. Jag förvarade den under många år hemma i Karlskrona på en staty av Beethoven.

Svante donerade sedan båtmössan till Marinmuseum i Karlskrona där den lever vidare i museets samling.